Det är viktigt att ta del av andras historia!

Det här med Epilepsi är hemskt, det har jag alltid vetat. Att det är någonting många får leva med resten av sina liv, det visste jag också men om jag ska vara ärlig så trodde jag inte att Epilepsi kunde ha så mycket dödlig utgång. Jag är glad över att jag får lära mig nya saker om denna sjukdom och inser ännu mer hur viktigt det är att vi delar våra historier, våra händelser, våra liv. För att sprida information, lära oss saker och kanske kunna rädda liv.

Vi på Epilepsikampen har fått in en berättelse från Jenni som verkligen berör!
Detta är publicerat på vår facebooksida men jag tycker att det är viktigt så väljer att publicera det här också.
Tack Jenni för att du väljer att berätta vad som faktiskt kan hända. Vi tänker på Jessica <3
______________________________________
Den 23 Mars 2019 inträffade det som inte fick hända.

Dagen innan hade spenderat kvällen med vår mamma och hennes familj. Dom hade tillsammans ätit god mat, dansat och skrattat. En helt perfekt kväll!
Senare gick Jessica hem till sin lägenhet och som alltid meddelande hon att hon tagit sig hem säkert.
På Lördagen den 23e pratade mamma återigen med Jessica för att höra hur det var med henne. Mamma och min syster hade daglig kontakt mest för att mamma ville se till att hon inte fått något anfall. Jessica frågade rart om receptet på rotmos och var lika glad som alltid. Ingen kunde veta att detta var sista gången dom skulle tala med varandra.

Resterande av lördagen hördes dom inte av något mer.
På söndagen den 24e hade mamma fullt upp hela förmiddagen och ringde inte Jessica fören på eftermiddagen, men hon fick inget svar vilket var konstigt.
Hon kollade sedan alla sociala medier och såg att de var över 24 timmar sen hon sist var inloggad.
Mammas magkänsla var direkt att något har hänt. Hon slängde sig i bilen och körde till Jessicas lägenhet och direkt hon klev in kände hon att något var fel.

När mamma kom in i vardagsrummet och såg Jessica förstod hon direkt att hon hade haft ett anfall i soffan. Hon larmade SOS som uppmanade att göra HLR, men mamma såg att de redan var på tok för sent. Jessicas liv gick inte att rädda…
Hon hade fått ett Grand mal anfall medans hon åt mammas rotmos. Detta hade tyvärr blockerat hennes luftvägar och tragiskt nog fanns ingen där som kunde hjälpa henne.

Jessica var en glad, bestämd tjej som ville leva sitt eget liv. Hon ville ha sin egna lägenhet som vilken annan 24 åring som helst. Hon ville inte vara fängslad av sin epilepsi, hon ville inte att sjukdomen skulle definiera henne. Hon försökte ett sådant normalt liv som möjligt.
Vi i familjen kan inte klandra oss själva för det som hänt. Vi får inte klandra oss för att vi inte fanns där. Detta kan hända vem som helst med epilepsi oavsett om dom bor hemma eller själva.

Vi i familjen saknar henne så oerhört mycket och vill verkligen inte att någon annan ska behöva gå igenom det vi har behövt göra. Så stöd gärna Hjärnfonden via Epilepsikampen. Tillsammans kan vi göra skillnad för våra anhöriga.

Tack till er alla som hjälper till!

Med vänlig hälsning Jenni,
Jessicas syster.


På Epilepsikampen pågår just nu en auktion.

Vi vill försöka få in lite extra pengar till vår insamling för Hjärnfonden och därför har vi på Epilepsikampen dragit igång en auktion. Vi auktionerar ut två målningar jag gjort och 75% av summan går direkt till insamlingen i vinnarens namn. Om du vill dela eller buda hittar du inlägget på Epilepsikampen.

Puss & Kram

Fröken Rödlök

Gillar

Kommentarer

myflowergirl@live.se,
Oh vilket roligt intiativ på era fina posters, så behärtansvärt
sweetwords.se
FrökenRödlök
FrökenRödlök,
Om det nu är nån som vill ha målningarna..
nouw.com/frökenrödlök
Madde,
Stöter på detta med EP via mitt jobb. För mig är det inget konstigt så, men förstår att okunskapen är stor.
www.nouw.com/madelena
FrökenRödlök
FrökenRödlök,
Ja, alla har ju inte fått möhligheten att lära sig sådant i jobbet så är bra man kan sprida lite mer.. De som kan mer skall ge till de som kan mindre tycker jag.
nouw.com/frökenrödlök
IP: 82.99.3.229