Särbo eller sambo? Skit samma, jag vill bo med honom!

Ibland kan det kännas som att jag är två personer.
Det är hemskt. Det är jobbigt. Man vill ju faktiskt bara vara sig själv. Men ibland känns det som att jag inte riktigt ena stunden vet vad jag vill för att i andra vara helt säker på vad jag vill.
Igår diskuterade vi personligheter exempelvis. Det har tyvärr vart en del saker jag reagerat över och faktiskt stört mig på hos Jimmy som han försökt arbeta bort och jag har nog svårt att inse att det inte riktigt går över en natt utan att det tar sin lilla tid för jag bli irriterad ganska fort och mycket om beteendet lyser igenom.
Samtidigt har jag ju rätt att reagera om jag tycker något är fel men då måste jag nog acceptera att det tar sin tid att få bort. Samma sak med mig, jag kan inte ändra mitt beteende bara sådär så då måste jag nog tänka likadant kring honom. Samtidigt är det ju bara skitsaker - kanske?! Eller nej, för mig är dem stora nog. Men iallafall ..

Igår slog det mig att min personlighet kanske är mer en särbo-typ än sambo-typ egentligen? För om jag skall störa mig på vissa saker kanske det vore bättre att vara särbo? Jag menar, där rår man om sitt egna hem och där kan ingen komma och klaga oavsett om man har en partner eller inte, för det är mitt. Men man har ju samtidigt ihop det så man är inte ensam. För det slog mig att jag är en person som kanske inte klarar att bo ihop med någon men inte vill vara ensam. Hur korkat låter inte det då?

Jag vill inte känna så för jag VILL bo ihop med någon. Det är mysigt att krypa ner i sängen på kvällen tillsammans, att äta frukost ihop, att fixa med inköpen ihop, planera saker och ting ihop, att faktiskt bråka emellanåt, att städa ihop och så vidare. Det är mitt liv. Så varför känns det sådär illa då? Kanske bara för att vi pratade om det efter ett litet bråk. Missförstå mig rätt nu - jag VILL bo tillsammans med Jimmy och jag SKALL göra det för man får helt enkelt tänka om och prioritera samt fråga sig vad som är viktigt. Är det mer viktigt att jag själv får bestämma över mitt hem än att ha något gemensamt med honom? Nej! Då ser jag hellre att vi delar på allt, bråkar ibland och är lyckliga under samma tak än att sitta där borta ensam och aldrig bråka. Ni förstår?

Detta inlägget känns rörigt och jag vet inte riktigt vart jag vill komma egentligen men om jag stör mig på ett beteende hos Jimmy kanske det inte enbart är han som måste tänka om och ändra sig - jag kanske inte kan reagera som jag gör? Jag kanske också måste ändra på mitt beteende. Ja, precis!

Puss & Kram

Fröken Rödlök

  • 4 visningar

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229