Om att se livet ur ett positivt perspektiv när man inte längre är den man vill vara!

Jag är lyckligt lottad att slippa diverse sjukdomar och sådant man inte vill ha. Jag har inga allergier och inga synliga sjukdomar. Men som liten hade jag diverse problem minsann. Då hade jag problem med öronen så fick ha rör där i, jag hade fel på synen och hade glasögon, jag hade alltid halsfluss så mandlarna opererades bort och jag har i flera år gått på kontroller då mitt ena ben är längre än de andra, ena låret är tjockare än de andra och ryggen är sne. Som liten höll dem koll på detta för att de inte skulle bli något allvarligt av det vilket det inte har blivit mer än att jag kan känna av ryggont om jag går långt i fel skor. Men det finns dem som har massa problem. Allergier som är mördande, ont i leder, hemska sjukdomar som cancer, problem med andra saker som är jobbiga m.m!
Många är starka! Om jag hade drabbats av något som jag skulle tvingas leva med resten av mitt liv hade jag blivit helt förstörd, jag tror inte jag hade kunnat acceptera att jag inte längre kan göra saker och inte mår fullt så bra.
Det hade vart ett stort nederlag!
Jag har träffat på en underbar kvinna som lider av svår sjukdom som gav mig ett par kloka ord.

"När man blir sjuk så är man "bitter" till en början. Depprimerande att livet förändras så drastiskt. Man kan inte göra allt man innan gjort, men istället så vänder tankarna så man istället ser allt som man innan inte gett sig tid att se. Man ser hur mycket dom i närheten verkligen bryr sig om en, man ser hur samhället fungerar och hur det INTE fungerar. Man ser hur mycket vissa personer tillför i ens liv och man lär sig glädjas mer åt det som annars kan vara så självklart. Man lär sig att uppskatta saker på ett annat sätt.

Ibland när man varit som sämst och sen blir lite piggare och orkar litegrann så påminns man om hur underbart det är att bara kunna göra en så självklar sak som att gå ut med soporna. Eller stoltheten man känner när man gått ett helt varv inne på Ica utan att behöva sitta och vila. Eller när man orkat gå upp i en trapp. Glädjen man känner när man ser andra göra nått som är kul.. Svårt att sätta ord på hur man förändras inom sig. Det handlar om att lära sig att se det som är positivt. För om man bara ser allt man förlorat så kommer livet bli ett levande helvete om man för resten av sitt liv ska ha de så här.

Livet handlar trots allt inte om de dagar man levt, utan de dagar man minns och de dagar man tillfört liv till. För att ha dom dagarna så krävs att man möter dagen med ett leende utifrån bästa möjliga förutsättningar. Låter kanske invecklat och vad jag än skriver så känns de inte som att jag får fram de jag känner Klart att jag har deppiga dagar också när allt känns meningslöst. Men jag har i regel lätt att vända till något bättre nu för tiden. Dom jobbigaste dagarna psykiskt är dom första dagarna när man går från en bättre period (fyiskt) till en sämre. Medans man mår som bäst så glömmer man ofta att man är sjuk. Så första dagen på ett "skov" kan bli deprimerande.

Få brukar jag se till att göra nått som gör mig gladare. Ringa min syster. Prata med hennes barn eller be dom komma på besök. Se film med Lennart eller göra nått annat som gör mig glad utan att kräva någon desto större fysisk ansträngning."


Det är så talande egentligen. Man måste göra någonting bra med det man har istället för att gräva ner sig för det man inte kan göra. Det är svårt i början men man lär sig det. Jag hade fått tvinga mig till att leva med det på ett positivt sätt för det hade inte gått att bara vara anti och depp hela tiden!
Men jag tror också det är svårt att vara så positiv alla gånger - det låter så lätt att man gör nånting som får en gladare! Inte alltid det fungerar men det gäller nog att se hela situationen positivt istället.
Är det någon som känner igen sig av det som Ida skriver?

Puss & Kram

Fröken Rödlök

  • 3 visningar

Gillar

Kommentarer