![Gå till ,[object Object]](https://nouwcdn.com/v203/u/918/1291918/192/202008210854433972.jpg?version=202007&width=1414)
.. och där satt jag och dinglade med benen och ett par högklackade skor på fötterna!
Tänkte dela med mig av ett minne från min barndom. Jag minns inte hela händelseförloppet helt men har fått berättat i efterhand en hel del, när någon frågar kring barndom, minnen och liknande kommer blandannat denna händelsen upp i mitt minne! När jag var liten älskade jag att följa med mamma och pappa till affären. Så fort det var dags för handling ville jag följa med, till skillnad från mina två syskon som aldrig ville åka med. Man kunde ju faktiskt få nånting av mamma och pappa och så var det alltid skoj att titta på leksakerna! Allt som oftast fick jag stå kvar bland leksakerna på Wessels (nuvarande Coop) och titta på alla dockor, bilar, kritor och gosedjur. Klämma, känna och drömma mig bort att jag fick vad jag ville från hyllorna, att dessa hyllor fanns i mitt rum där hemma i huset.
Mamma sa alltid åt mig att bara stanna vid leksakerna till hon kom tillbaka. Och allt som oftast gjorde jag som hon sagt, men inte denna gången.
Jag fick nämligen syn på skoavdelningen på andra sidan butiken och blev himla nyfiken på alla dessa skor! Jag traskade över och började titta och prova. Om jag var duktig nog och hitta min rätta storlek? Åneh, absolut inte. Jag tog dem som såg finast ut. Ett par blåa, högklackade skor skulle det vara minsann! Jag tog av mig mina skor, satte i fötterna i dessa enorma klackskor och traskade omkring bland hyllorna. Ville så gärna visa mamma mina skor, men upptäckte då att jag var ensam, att mamma inte alls var i närheten, att jag inte alls var vi leksakerna.
På något vis tog jag mig till kundtjänst (eller om någon i personalen såg hur förvirrad jag var och hjälpte mig dit) så personalen fick ropa ut att jag saknade min mamma.
"En flicka på 5 år (gissningsvis var jag väl däriomkring i ålder) söker efter sin mamma, Lisbeth. Mamma Lisbeth ombeds att gå till kundtjänst".
Mamma hörde detta och fattade direkt att det var jag och blev rädd att jag gjort nånting. Hon småsprang till kundtjänst där hon mötte mig, sittandes på kassan med ett stort leende, dinglande ben och ett par jättestora högklackade skor i färgen blå på fötterna! Mamma bara log!
Mamma sa alltid åt mig att bara stanna vid leksakerna till hon kom tillbaka. Och allt som oftast gjorde jag som hon sagt, men inte denna gången.
Jag fick nämligen syn på skoavdelningen på andra sidan butiken och blev himla nyfiken på alla dessa skor! Jag traskade över och började titta och prova. Om jag var duktig nog och hitta min rätta storlek? Åneh, absolut inte. Jag tog dem som såg finast ut. Ett par blåa, högklackade skor skulle det vara minsann! Jag tog av mig mina skor, satte i fötterna i dessa enorma klackskor och traskade omkring bland hyllorna. Ville så gärna visa mamma mina skor, men upptäckte då att jag var ensam, att mamma inte alls var i närheten, att jag inte alls var vi leksakerna.
På något vis tog jag mig till kundtjänst (eller om någon i personalen såg hur förvirrad jag var och hjälpte mig dit) så personalen fick ropa ut att jag saknade min mamma.
"En flicka på 5 år (gissningsvis var jag väl däriomkring i ålder) söker efter sin mamma, Lisbeth. Mamma Lisbeth ombeds att gå till kundtjänst".
Mamma hörde detta och fattade direkt att det var jag och blev rädd att jag gjort nånting. Hon småsprang till kundtjänst där hon mötte mig, sittandes på kassan med ett stort leende, dinglande ben och ett par jättestora högklackade skor i färgen blå på fötterna! Mamma bara log!