Min bästa vän dör när han är 11 år - det är mitt fel!

Här kommer fortsättningen på min Regression hos Adde på Inre ögat.

Liv nummer 1 kan ni läsa här.

Liv nummer 2

Jag är 7 år och bor i Tyskland. Tiden är 1960-talet. Är brunhårig, axellångt page-liknande frisyr med hårband/diadem.
Mamma, pappa och lillasyster finns med i bilden. Bor centralt i ett höghus med trafikerad bilväg utanför. En stor och tung port och tre trappor up. Stökigt men rent hem. Fokuserar på att ha kul. Min mamma jobbar som mattant och pappa i en trädgård. Blir första åren mobbad i skolan men efter att jag flyttar och byter klass eller bara byter skola så tas jag emot på ett positivt sätt och alla tycker om mig. Har en söt gammal fröken som delar ut karameller och får en bästa kompis i en kille.

Under denna tiden har jag ett namn i bakhuvudet som jag aldrig får fram, Konrad. Men när Adde ber mig att kolla in i hans ögon och själ och om det är någon jag känner igen från idag svarar jag att pojken heter Kjell. Om jag själv manipulerar mig själv eller inte vet jag inte men min svåger kollade upp och den tyska motsvarigheten till namnet Kjell är Konrad, så nånting låg bakom.

Vi leker tillsammans och han är min bästa kompis. Han lär mig att gunga högt och våga hoppa av gungan i farten för att se vem som hoppar längst. Han vinner för det mesta och jag bara skrattar. Är inte avundsjuk utan säger bara att jag skall gunga högre och hoppa längre nästa gång. En gång vinner jag och då blir han så glad att han kramar om mig hårt.

En dag sitter jag i en kyrka, alla är ledsna, framför mig sitter hans föräldrar och jag inser att jag är på hans begravning. Jag ser honom ligga på golvet i skolan och kämpa för sitt liv, han kan inte andas. Jag ser slangar överallt, massa folk och det piper hela tiden.

Här sitter jag och får verkligen inte luft, samtidigt som jag ser vad som händer upplever jag det känslomässigt.

Ser alltså hur min bästa vän kämpar, känner hur han har det. Han blev 11 år gammal.
Jag tror att jag har fyllt år och haft med mig någon form av kaka för att bjuda mina klasskamrater på och vet inte riktigt att det är nötter i och att kompisen är allergis, så det han dör av är en allergisk reaktion.

Måste tillägga här att i mitt nuvarande liv har jag jättesvårt att se när folk mår dåligt, är ledsna och kämpar för sina liv. Klarar inte av att vara på sjukhus när det ligger folk som har så ont. Tror jag vet varför nu!
Adde frågar om jag förlorat någon nyligen som heter Kjell varpå jag svarar att jag nyligen fått in någon i mitt liv som heter Kjell. Så som jag känner för Kjell har jag aldrig känt för någon och känslan jag hade för den lilla pojken i klassen, min bästa vän känner jag igen mig i nu, gentemot känslorna mot min Kjell.
Svårt att förklara men läskigt samtidigt som jag fått svar på många frågor!

Om ni har möjlighet tycker jag verkligen ni skall genomgå en regression.
Man får förståelse för varför man beter sig på vissa sätt, varför man har vissa fobier och känner på vissa sätt.
Jag är glad att jag fått uppleva detta!
Vissa frågor har fått svar.
Tack Adde för hjälpen och för sponsringen <3

Jag hoppas ni inte dömer mig för vad jag tidigare upplevt, att jag beter mig på ett visst sätt idag, hur jag känner eller att jag tror på detta. Ni har egna val, väljer ni att inte tro på detta och tycka det är påhittade saker så får det stå för er, jag ber er att inte lämna negativa kommentarer utan istället bara lämna detta inlägget i fred, tack!
Detta är känsligt för mig och jag kommer nu få leva med detta.


Puss & Kram

Fröken Rödlök

  • 578 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229