Men så är det nog.

Hej hej <3

Hade ett riktigt bra snack med en klasskamrat på lunchen idag. Vi pratade om mig. Att jag känner obehag i större folkmassor och jag tror att jag inte är social. När jag berättar för folk att jag har social fobi känner inte dem igen sig utifrån hur de sett mig, många tycker jag är social och orädd. De har fått en helt annan bild. Jag tror att jag självmant applicerat benämningen social fobi på mig själv för att jag är otrygg i vissa situationer. Min klasskamrat menar att det är så lätt att säga till sig själv att man är på ett visst sätt och då måste man leva upp till det. Jag är expert på att vara elak mot mig själv, trycka ner mig själv, driva med mig själv - till vilken nytta egentligen?Jag tycker och kommer tycka vissa omständigheter är jobbiga, tycka det är psykiskt svårt att träffa människor men jag har inte social fobi för det. För hur kommer det sig att jag vågade ta steget att börja plugga på högskola, klarar mina redovisningar, att stå framför klassen och spela teater, att vilja praktisera på Daglig verksamhet om jag innerst inne trott att jag inte skulle klara det? Jag kan. Jag vågar!


Puss & Kram

Fröken Rödlök

  • 322 visningar

Gillar

Kommentarer

Susann
Susann,
Heja, dig👍
zinnie.se
bolmgren
bolmgren,
Bra inlägg! Du är grym och dessutom jättefin 😘
nouw.com/bolmgren
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229