Jag har ett förflutet - jag har fastnat lite var stans!

Hahahahahahahahaha ....
Nu kommer ett inlägg där jag ärligt talat tillåter er att skratta en stund, för med facit i hand är det faktiskt ganska roligt. Nu vet jag ju att allt gick bra och jag har lite roliga anekdoter att berätta för mina framtida barn och barnbarn!
Jag är iofs fortfarande väldigt klumpig men då var jag nog en aningens mer klumpig än nu eftersom jag fastnade mer som yngre än äldre. Även om det kanske kommer ske i framtiden också, vem vet! Jag har fastnat vid tre tillfällen i olika situationer varav två lite värre än den tredje. Vi b��rjar med den tredje.

Jukebox på Liseberg
Jag stod i kön till åkattraktionen och förväntningen var stor, jag hade åkt många gånger tidigare och jag älskade varje åktur. Musiken, farten och färgerna! Det bubblade i magen och jag ville bara att kön skulle bli mindre fortare. Till slut var det min tur att åka. Jag satte mig i en vald bil med färgen jag vid det tillfället gillade mest, jag tryckte ner säkerhetsbågen och snart var åkturen igång! Jag skrattade och tjoade hela turen och var beredd på att hoppa ur och springa ut till mamma och pappa med min glädje. Men när bilen till slut stannade och slutade snurra kunde jag inte komma ur, säkerhetsbågen satt fast! Jag fick panik! Började gråta och ropa efter mamma som svarade att jag skulle sitta kvar för att få åka en omgång till men jag vågade inte. Jag var rädd! Karusellföraren kom till undsättning och tryckte upp bågen så jag med tårarna i ögonen kunde springa ut till mamma och pappa!
Var inte värre än så men som ung får man lätt panik :)
Flygplanskarusellen på Liseberg
Jag minns inte så jättemycket av den här händelsen mer än att jag såg på infoskylten vid karusellen att man fick bara åka den upp till 12 år. Jag var 12 år så jag klarade mig. Ställde mig i kö och när det var min tur att välja flygplan hoppade jag i och tryckte ner mina ben. Åkte runt runt och upp och ner men när planen stannade och det var dags att hoppa ur och låta nästa gäng av barn få åka så kom jag inte loss. Mina knän satt fast under "styrningspanelen" och hur jag än vände och vred på mig fick jag inte loss dem. Mamma och karusellföraren kom springandes och dem tillsammans försökte trycka undan mina knän och gänga bort benen ur planet. Efter många om och men lyckades dem till slut. Mamma var svettig, jag rödgråten och karusellföraren lycklig över att det inte slutade värre. Men attraktionen fick ju stängas under en timme eller två under tiden dem försöka få loss mig och det hade samlats massor av folk som stod och tittade på.
Mina knän var nog en aningens röda efteråt men mer minns jag inte.

Ästad Bondgård Detta är den värsta av dessa tre situtionerna och jag minns det som det vore igår, trots att det är nästan exakt 16 år sen det hände. Jag hade då precis fyllt 12 år. (Mycket som hände när jag var tolv med andra ord)
Det året var jag på scoutläger i Hestra, Småland under min födelsedag. En vecka jag minns och som jag har många fina tankar kring. När jag kom hem några dagar efter min 12 års dag fick jag presenter av mamma och pappa och vi skulle åka och göra någonting roligt - ett besök på Ärstad Bondgård!
Efter ett par timmar i parken/på gården så gick vi till en ladugård där dem hade ställt upp massa höbalar i högar som bildade små gångar där man kunde krypa och leka i. Mamma var allergisk så hon stod utanför medan jag och syrran lekte där inne.
Jag klättrade högst upp på alla balar när syrran ropar på mig från ett litet hål högst upp. Jag fick för mig att hon hade krupit ner just där så jag skulle gå ner jag också. (med facit i hand är jag otroligt glad över att jag var så pass smart att jag faktiskt valde att inte gå ner med huvudet före som jag tänkte från början) Jag gick ner med benen först och kom till brösten där det tog helt stopp. Benet hade vikt sig under mig och jag kom varken ner eller upp tillbaka på ovansidan. Paniken började infinna sig och det var ett faktum - jag satt fast!
Jag ropade lite tyst på syrran och sa åt henne att hämta pappa.
Sagt och gjort, pappa kom men han klarade inte av att få upp mig igen. Under tiden trycks höbalarna emot mitt bröst och jag kände hur lungorna trycktes samman och luften var svårare att hämta än annars. Tårarna rann.

Utanför blev det panik bland andra besökande mammor och planen var att hämta en traktor för att dra undan höbalarna så jag skulle komma loss men de ville prova någonting annat först, tack och lov.
Paniken steg och jag började få ännu svårare att andas och jag kände hur det började slockna för ögonen.
Två män hämtades, en kröp ner i en av gångarna och rätade ut mitt ena ben samtidigt som pappa och en tredje man drar i varsin arm. Till slut lyckades dem få upp mig och jag kunde andas igen.
Ut kommer en gråtandes, svettandes och nerkissad liten ynklig tjej med andningssvårigheter och rivmärken både på mage och på rygg.
Mamma tog mig till toaletten där jag kunde tvätta av mig och på vägen dit hittade jag en 20-lapp och då sa mamma att jag skulle få köpa en glass efter allt som hänt!
En händelse som för alltid kommer finnas i mitt minne. Usch, kanske därifrån jag har fått min klastroufobi?

Idag försöker jag tänka lite mer innan jag gör dumma saker!

Puss & Kram

Fröken Rödlök

  • 9 visningar

Gillar

Kommentarer