Hur berättar man att ens man slår en?

Ni kan inte ha missat vilka ljudböcker jag lyssnar på just nu då jag nämnt det några ggr (Gömda, Asyl m.m Liza Marklund) och det har fått mig att fundera lite!
Böckerna handlar om Mias flykt från en misshandlande man, kampen om dottern och sitt egna liv.
Det är en sann berättelse och bok nummer tre och fyra är skrivna av Mia själv.
Det är tragiskt att det finns män som tror dem får göra precis vad de vill med kvinnorna. Att de tror att dem bestämmer över deras liv och åsikter. Att dem tror att det är okej att slå och förnedra sina barns mamma.
Jag spyr nästan.

Det finns ofantligt många kvinnor som lever sådana här liv, med män de en gång trodde var deras drömprins.
Som efter första slaget förlät männen för att de kom bedjande om förlåtelse och att detta bara var en engångsföreteelse. Hur skall dem veta? Jag har alltid sagt: Ett slag och jag drar men frågan är om det verkligen är så enkelt när det väl sker? Jag tror inte man vågar ta steget riktigt. Man spelar teater och har en fasad inför omgivningen där alla tror att det är hur bra som helst inom hemmets fyra väggar. Hur berättar man att ens man slår en? Det kan ju vara mitt fel att han gör det, det kan ju vara som så att jag faktiskt lagar mindre god mat, att jag uppfostrar barnen fel, att jag inte tycker som honom i en diskussion och då är det rätt åt mig att jag får en örfil.
Jag tror många kvinnor är fast i dessa tankar. Det vågar inte annat!

Jag är så otroligt glad att jag aldrig råkat ut för någon sådan man. Dem pojkvännerna jag haft har jag funnit på olika platser här på internet och egentligen aldrig haft tanken på att nån av dem hade kunnat ha sådana där hemska tankar om kvinnor. Hade jag haft otur hade jag kanske inte suttit där jag sitter just nu. Jag har haft väldig tur måste jag säga. Dem männen jag träffat har vart fina och välvilliga, vi har vart oense och bråkat, men dem har aldrig lyft handen emot mig. En gång trodde jag dock att jag hade mött en av männens mörka sida. Ett dåligt beteende som troligtvis skulle gått i arv från hans fader. Det var han jag träffade innan Jimmy. Vi var ute och promenerade och började bråka. Han sa en sak som gjorde mig väldigt illa så jag vände om och gick lite fortare hemåt då han sprang ifatt mig, drog mig i armen och ställde sig bara några centimeter från mig, hade ansiktet mitt emot mitt och jag såg hur hans ögon var helt svarta. Där och då trodde jag att det första slaget skulle komma och jag gjorde mig beredd på att möta en örfil men den kom inte - som tur var!

Undra om jag hade vågat berätta för någon om exempelvis Jimmy var en kvinnohatare? Skulle jag bygga upp en mur mot verkligheten och intala mig att det som hände var helt okej?
Jag är så ledsen för dessa kvinnor som lever under en maktlysten man och inte vet hur det skall ta sig därifrån!

Puss & Kram

Fröken Rödlök

  • 2 visningar

Gillar

Kommentarer