Ett öppet brev till min stora kärlek

Jag minns dagen du smsade och frågade om jag ville ses innan du for till Tyskland. Jag blev jätteglad men samtidigt pirrade det i magen. Visste ju inte riktigt vem du var.

Men visst ville jag ses. Du skrev att vi kunde äta en bit mat i centrum och sen ta en promenad eller liknande. Det lät jättemysigt men jag skrev tillbaka att vi inte får ta för dyr restaurang för jag hade inte så mycket pengar.
Jag och Marina diskuterade huruvida du skulle bjuda eller inte och jag hade rätt då du skrev till mig ”Vet du inte att killar bjuder första dejten” och det gjorde mig glad.

Jag jobbade och sen tog jag bussen hem fort för att duscha och göra mig iordning. Hela vägen från Söndrum till Stora torg hade jag Marina i telefonen. Jag var jättenervös.

När klocka närmade sig 17.00 blev jag mer och mer nervös och säker på att du inte skulle dyka upp. Jag vet inte hur många cigaretter jag hann röka under tiden. Marina sa att du skulle dyka upp och jag trodde henne.
Jag minns att jag tittade mig omkring på stora torg, var osäker på om jag hade missat dig, om vi missbedömt platsen eller något. Jag hade ju en bild på hur du såg ut men var rädd att jag skulle missa dig. Plötsligt ser jag dig sitta på andra sidan fontänen och du tittade först emot mig men tror inte du såg mig bland alla människor. Jag sa till Marina att du hade kommit och hon önskade mig lycka till och jag lade på luren och gick fram till dig.
Sa hej och fick en kram.
Jag var nervös. Men minns att det släppte ganska fort medan vi gick bort mot restaurangen.
Minns också att jag reagerade på hur gentlemannamässigt du öppnade dörren åt mig och lät mig stiga in först.
Du bjöd och jag trivdes i ditt sällskap. Minns dina blickar och vissa blickar kunde jag inte möta, det pirrade så.

Efter dejten när du släppte av mig ville jag bara att det skulle bli tur för nästa dejt igen, fast samtidigt var jag rädd att du inte ville gå vidare trots pussen jag fick. Man vet ju aldrig.
Var rädd att du, när du fått tänka på alltihop, ångrade dig.
Men det gjorde du inte.

Hela denna resan har det pirrat i min mage, haft fjärilar hela tiden! Det har hänt någonting med dig hela tiden. Vi har gjort så mycket och fått uppleva så mycket.
Jag ångrar ingenting!!

Det är roligt att leva tillsammans med dig, det är spännande!

Det är upp och ner ibland iomed att jag är lite för ego emellanåt. Det är ju rätt så logiskt och självklart att ens partner har egna hobbies och är iväg. Jag känner att du är iväg mest hela tiden men samtidigt är du det faktiskt inte om man tänker på alla sju dagar som en vecka innehåller. Bara jag som är egoistisk och vill ha dig hos mig hela tiden.
Men samtidigt, om jag skall vara ärlig så är det rätt skönt att få vara ensam också, ibland.

Med tanke på att jag har varit gift tidigare och haft tidigare förhållanden så tror du säkert att jag har känt så här för dem också, att det kanske är en klyscha men för mig är detta på riktigt, detta är verkligheten!! Jag är otroligt förälskad, i dig! Jag är kär. Jag är så glad att det är du och jag. Jag har inte känt så starkt för någon, jag har aldrig känt saknad, längtan som är äkta.
Och en glädje när du väl kommer hem till mig. Jag har aldrig känt att jag vill att du skall vända i dörren, jag har aldrig känt att jag inte vill ha hem dig.. Jag har aldrig fått ekonomin att gå ihop tidigare, aldrig trivts i mitt boende, i mitt jobb, i min vardag som jag gör med dig.
Med dig är allt så annorlunda, så verkligt, så äkta.

Aldrig tidigare har jag vart så säker på vem jag vill dela min framtid med, med vem jag vill åldras med och vems spermier som skall få göra mina barn J
Självklart vill jag att det är du som skall få bli pappa till mina barn, jag vill att det är du som uppfostrar våra barn, som köper kläder åt dem, leker med dem, är hemma med dem när dem är sjuka. Jag vill att det är dig jag skall bli sur på, grinig på, arg på, skälla på under graviditeten och förlossning.. Det är du jag vill skall köpa allt jag ber om inför förlossning och graviditet om cravings finns. Det är du som skall ta emot mina aggressioner när det är vanliga fiskar jag vill ha och inte salta fiskar J

Det är dina föräldrar jag vill ha som svärföräldrar, alltid. Det är dem jag vill ha till farmor och farfar åt våra barn. Det är dina syskon som kommer bli världens bästa farbror och faster.

Det är på Öland jag vill att vissa semestrar skall spenderas, att våra barn får uppleva samma fina natur som du har gjort. Jag vill alltid att du skall komma bra överens med min familj, att du vill åka till barnens finaste mormor och morfar och leka, eller till världens bästa morbror och moster. Jag vill se våra barn springa omkring barfota och leka och du springer efter, kittlar dem i magen och får dem att skratta sig hesa.. dem skall ropa ”Sluuuuuta pappa”… ”hjälpa mig mamma”… och jag skall sitta på en filt och titta på och säga ”nene… du får allt klara dig själv, kittla pappa i magen”.. och så skall vi alla skratta tillsammans.

Jag ser dig bära våra barn, trösta dem när dem är ledsna och drömt något hemskt på natten, jag ser dig plåstra om dem när dem ramlat och slagit sig, ser dig lära dem knyta skorna och cykla.
Sen är det du som är orolig över att klockan blir förmycket på kvällarna när dem inte kommer hem, att dem skall träffa killar och tjejer, det är du som skäller på dem när dem gjort något olämpligt men sedan ber dem om ursäkt och diskuterar deras beteende.
Det är du som pratar med dem om blommor och bin och lär dem livets gåta.

Jag ser dig i mitt liv – för alltid – just för att jag älskar bara dig!!

Puss & Kram

Fröken Rödlök

  • 2 visningar

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229