Ett öppet brev till en lärare!

Hej Y

Hoppas allt är bra med dig, här är det toppen! Jag mår otroligt bra just nu och allt går min väg känns det som. Äntligen!
Jag bor i Hyltebruk med min sambo som jag snart vart tillsammans med i ett år.
Japp, jag flyttade till Björketorp efter gymnasiet, gifte mig men det sprack så nu har jag hittat en ny!
Jag jobbar som lokalvårdare på Rejmes - såg förresten dig där för en tid sen, jag hälsade men du kände nog inte igen mig.

Jag pluggade aldrig vidare trots att jag skickade in till skolan som du tyckte. Jag valde att jobba istället. Kanske för att jag var trött på skolan, jag menar, du vet ju hur eländigt jag hade det med mobbning och sånt.
Jag var väl rädd att det skulle fortsätta om jag fortsatte att plugga. Man kan aldrig veta i förväg.
Jag har i många år gått omkring och funderat på en sak. Jag har i alla år tyckt att du var min favoritlärare men det finns en händelse som tär på mig, som gör mig illa till mods, som fortfarande gör mig ledsen. Den finns för alltid fastetsad i min kropp. Kommer aldrig kunna glömma!
Det har gjort att jag tvivlat på om du faktiskt var favoritläraren trots allt.
Jag dras med detta varje dag och det gör ont.
Hur kan en vuxen människa bara gå förbi? Hur kan en vuxen människa inte agera när hon ser?

Jag undrar, Y! Hur kunde du?
Jag tror inte du minns men jag skall friska upp minnet hos dig så du vet vad jag talar om. För dig är det väl en händelse som bara gick förbi dig men du skall veta hur mycket det gjort skada hos mig.
Du kände ju till min mobbade skolgång med tanke på att jag fick byta klass till din, du var ju med och planerade och fixade detta. Så du borde veta!
En dag som alla andra gick vi till matsalen för att inta dagens lunch - som vanligt oroar jag mig för vart jag kan sitta. Som vanligt väljer jag en plats vid ett tomt bord, för att slippa vara den som sätter sig hos andra. Då får andra helt enkelt komma till mig.
Jag sitter och äter i lugn och ro - ser hur mina klasskamrater sätter sig tillsammans längre bort i matsalen, som alltid förr. Bryr mig inte så mycket om det.
Du kommer in med din bricka och går emot mig, jag blir glad för jag tänker att nu slipper jag sitta ensam. Du kommer fram och säger Hej, här sitter du ensam! Hur mår du? när man inte mår bra inombords vill man gärna inte alltid dra upp det och med tanke på att jag annars var frisk svarade jag såklart att allt var bra med mig varpå ditt svar och agerande sårade mig enormt.
Samtidigt som du rycker på axlarna säger du Jaha, men det var ju bra och sen går du därifrån.

Du lämnar en ensam elev som du vet inte mår bra innerst inne. Du går ifrån en elev som inget hellre vill än att du slår dig ner bredvid henne och äter en lunch tillsammans med henne. För att hon för en gång skull skall få slippa känna sig ensam.
Men istället går du bort till resten av mina klasskamrater och slår dig glatt ner hos dem, som redan är så många. Här sitter jag med hakan på golvet och förvånad över hur en vuxen människa kan bete sig mot en elev.

Min fråga till dig Y - varför valde du att gå till dem andra? Varför ville du inte sitta hos mig?
Varför valde du att ingenting göra trots allt du såg? Allt du visste?
Varför var du en av dem som mobbade mig?

Jag vet inte vad jag vill med detta brev, vill väl få dej att förstå hur jag mår efter detta. Att det inte bara var nånting som hände där och då och som är glömt sen dess. Jag vill att du skall veta att jag tänker på detta ofta, bär med mig känslan för alltid.

Jag kämpar med mitt liv - mår annars bra idag trots såren som ibland rivs upp men livet är vackert så även för mig.
Jag hoppas du får en bra pension och ålderdom - jag önska dig all lycka till men tyvärr - jag kan aldrig förlåta det du gjorde.

Många kramar Marica

Puss & Kram

Fröken Rödlök

  • 512 visningar

Gillar

Kommentarer

Jasmineivanoff
Jasmineivanoff,
Jag har gåshud över hela kroppen, en hemsk sådan. Vilket ärligt inlägg och tyvärr är det fortfarande så i dagens samhälle, jag hoppas att din förra lärare läser detta men även andra oxh tar åt sig.. Usch! Sänder en stoooor kram ❤️
nouw.com/jasmineivanoff
FrökenRödlök
FrökenRödlök,
Tack så mycket!
Ja, precis .. Det är just det som är problemet, att det fortfarande är så! Lite därför jag vill ta upp det för att folk skall få upp ögonen för att det inte bara är eleverna som mobbar utan faktiskt kan vara lärare i många av fallen också!
Kramar <3
nouw.com/frökenrödlök
Sara Rödett
Sara Rödett,
Sitter här med tårar i ögonen efter jag läst ditt inlägg... Sånt här gör mig så arg och ledsen, hur kan man ens bara lyfta på axlarna och gå förbi och verka oberörd!? Jag har själv blivit utsatt för utfrysning/mobbning under min skoltid, så jag känner så väl i vad du skriver. Känslan i kroppen.

Men du måste tillåta dig själv att försöka släppa detta och gå vidare, så det inte hänger med i livet framöver. Vet att det är tufft och minnena sitter kvar. Tycker det är modigt av dig att skriva detta inlägg. Du verkar vara en härlig och underbar människa!!

Tack för en fin blogg och allt du delar med dig. Stor Kram!
sararodett.blogspot.se
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229