Det är intressant det här med namn!

I nummer 9, 11 Juli 2017 av tidningen Tara fanns en artikel skriven av krönikör Ola Liljedahl med som jag skrattade gott åt både när jag läste tyst för mig själv som när jag hade högläsning för Kjell. Klockren krönika som jag måste hålla med om. Aldrig tänkt på detta sättet innan men det stämmer ju ganska väl. Men, samhället går ju framåt och det borde ju alla namn också göra. Vi måste ju förnya oss 😂
Jag vill dela med mig av den så har nu skrivit av den från tidningen så ni också kan få skratta lite grann!


Vi var två Ola i min klass. Svedberg och jag. De flesta andra hette Mikael, Stefan, Peter, Lars och Tomas på den tiden.
Om det inte var tjejer för då hette de Maria, Anna, Lena, Kristina och Eva.
Namns popularitet går som bekant i cykler. Det vi tyckte var namn på gamla gubbar och tanter, tycker nästa generation är trendiga. När jag för många år sen satt i en bil med Stefan Hyttfors, då fotograf och numera en av landets mest anlitade föreläsare, förklarade han att hans framtida flickvän helst skulle heta något som klingade franskt.
- Men jag träffar väl nån vanlig jävla Lena, suckade han till slut.
- Host! Host!, det heter min fru.
När vi döpte våra barn - jag och Lena alltså, inte jag och Hyttfors - fick vi av äldre generationer höra att vi gett dem namn som passade bättre på både kor och båtar.
Och så där har det gått på i generationer.

Tills nu. För plötsligt heter barn vad som helst. Har ni tänkt på det? Inte bara det farfarsgenerationen hette.
Gärna platser och stadsdelar. Texas och Brooklyn. Fick jag barn idag skulle jag döpa det till Brynäs Liljedahl. Berätta det inte för min fru. Och när lille Brynäs växte upp skulle han vara glad att hans pappa inte gillade ishockey i Jönköping för hur kul skulle det vara att heta HV71 Liljedahl?
Det låter mer som en lapp på ett provrör.
Många hittar på egna namn också. Något som knappt var tillåtet förr.
Ord blir namn och det skapar viss förvirring åtminstone för en traditionell Ola.

För plötsligt låter ju även könssjukdomar som namn. Klamydia Nilsson skulle kunna vara syster till Miranda Nilsson.
Kondylom och ToveLie kan ha ett popband ihop. Och ingen skulle reagera om det där nördigt sköna forskarparet från KTH skulle döpa sin bebis till Mycoplasma Genutalium Larsson och ge ett facebookkonto i doppresent.
Könsord låter också numera som namn.
Förnamn om det handlar om det kvinnliga könsorganet, Fiffi, Snippa och Vulva kan vara de tre döttrarna till konsthantverkare som flyttat till Österlen för att göra halsband med runtecken i tenn.
Vagina Lund? Är det Regina Lunds syrra? Men ord för manliga könsorgan blir snarare efternamn. Fråga inte varför. Och då tänker jag inte ens nämna Brad Pitt. Familjerna Stake och Dolme kan lätt dela parhus på Lidingö.

Andra manliga könsord är mer smeknamn. "Snorre" och "Snoppen" är busungar i svartvita filmer eller Östermalmspolare med kungen. Fast vissa könsord är fortfarande omöjliga.
Tack för det. Kuken till exempel. Kuken skulle ingen döpas till. Eller vänta lite. Varför inte? Det är ju 2017. Allt är möjligt.
Kuken Persson låter faktiskt om någon som spelar handboll i division II innan han startar Kukens Rör & Bygg.
Tycker alltså Lars Ola Liljedahl, gift med Anna Lena och pappa till Karl Fabian Columbus, Freja Fredrika och Tindra.
En 53-årig man som skulle döpts till Gertrud om han fötts till flicka.
Men det var 1964 det.


Själv så döptes jag till Sanna Marika Andersson 1985, men när jag gifte mig valde jag att ändra stavelsen till Marica och då blev även mitt andranamn av någon konstig anledning förflyttad så i mina papper står nu att jag heter Marica Sanna Andersson 😍

Puss & Kram

Fröken Rödlök

  • 0 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229