Dag tjugo - rädslor

Dag 20 – Mina rädslor Det finns egentligen rätt mycket som skrämmer mig men mest är det nog ensamheten som gör.
Tanken på att vara ensam i hela världen skrämmer mig. Eller att man ser folk omkring i rörelse, folk man en gång kände men att man står där i mitten helt ensam, ingen som lägger märke till en alls.
Utfryst!

Men det som skrämmer mest inom denna "kategorin" är att Jimmy lämnar mig på något sätt. Tänk om han dör, lmnar mig för evigt. Jag får aldrig se han le, jag får aldrig höra han andas, jag får aldrig känna hans närhet.
Jag blir helt ensam, själv, alena. Fy satan vilken hemsk tanke. Mörker skrämmer mig också, jag ser inte mycket och vet inte vad som döljer sig där ute.
Tomtar är jätteläskiga och jag blir paralyserad så fort jag ser nån utklädd till tomte och jag har alltid vart rädd för dem. Och andra maskeraddräkter, men tomtar är värst. Ryser av bara tanken. Fåglar är också någonting jag är rädd för, jag vet inte men dem är oberäkliga på något sätt. Både stora och små.

Fy fan och möta en sån här. Jag minns för några år sen när jag var hos mamma o pappa på julafton. Stod på carporten och skottade snö när det gick en tomte från grannen rätt över och bort på vägen. Jag blev stel, sen släppte jag skyffeln och sprang in till jag visste den var borta. Löjligt, men sant.

Världens finaste fågel men kolla blicken... usch.