Jag vill bara att allt ska ta slut!
Hej Hej!
Det har varit riktigt sköna dagar hemifrån nu, det behövdes verkligen.
Komma bort från vardagen och få lite distans till allt som hänt och händer just nu. Jag fick vila lite ifrån tankarna när jag var borta vilket var skönt och välbehövligt. Men allt som hänt har förstört mitt inre. Jag mår inte helt hundra psykiskt. Att först ta ett extra prov hos gynekologen när jag äntligen kunde komma dit trots blödningar efter 2 år och få beskedet att de hittat förstadie till cancer och att jag måste genomgå en skrapning och sövas ner var jobbig. Sen genomgå en medicinsk behandling där biverkningarna påverkade mitt fysiska mående rätt så rejält så att jag fick sluta. En ny skrapning och insättning av hormonspiral som ny behandling. Därefter få beskedet att jag drabbats av cancer raserade massor. Beslut om att operera bort livmodern togs och vi väntade på kallelse till operation i Lund när jag plötsligt får ett ny besked om att jag inte har cancer. Min värld hade redan raserats i princip, hur lätt var det att vända tillbaka allt även om jag såklart var tacksam över att det inte var så farligt som det först sagts. Jag grubblar, tänker och funderar. Jag är glad att jag inte har cancer men jag är fortfarande sjuk eftersom det inte blivit bra ännu. Jag går på behandling och inväntar en tredje skrapning. Oron som maler inombords om att de ska hitta ännu mer skit är enorm. Om det ser bra ut, vad händer då? Släpper det mig bara även om de sagt att de ska skicka mig på kontroller? Kommer jag helt plötsligt bara må bra igen? Men om de hittar ännu mer skit, om behandlingen inte hjälpts, vad händer då? Kommer jag någonsin komma kunna förlita mig på deras besked i framtiden? Har jag cancer eller inte? Jag försöker tänka positivt men det är inte lätt alla dagar, som jag sagt så har allt pajjat mitt psyke. Jag mår inget vidare och jag vill bara att detta ska ta slut!

2008 - då jag var oviss om framtiden!