Bokrecension #29 - Ulla-Maria Andersson


Du skulle sagt som det var av Ulla-Maria Andersson

En dag står en liten flicka i en vuxen kvinnas hall. De börjar samtala, och fram växer berättelsen om en barndom kantad av övergrepp och svek. Flickan berättar om mamma som står vid diskbänken med städ­rocken oknäppt och mumlar för sig själv. Hur de rödmålade läpparna rör sig i det bleka ansiktet och hur rädd flickan är för mammas vassa blick. Att pappa inte finns där när hon behöver honom och att storebror Benke bara gör allt värre. Men flickan berättar också om två män. Den ena gör henne illa, den andre finner hon tröst hos när ingen annan står till buds. Du skulle sagt som det var är en roman om en barndom med utsatthet och sexuella övergrepp. Men också om läkeprocessen, och om hur man som vuxen kan läka de sår man burit på en hel livstid. På ett lågmält och sparsmakat språk, med tydlig känsla för detaljer, berättar Ulla-Maria Andersson i sin debutroman om en uppväxt fylld av smärta och mörker. Det är en bok som inte lämnar någon oberörd

Min recension:
Denna bok fick jag av syrran när hon rensade i sin bokhylla, den var lätt att läsa och slukade den på några timmar. En sorglig historia om ett barn som råkar riktigt illa ut. Det är hemskt att veta att det finns barn som utsätts för sådant här, att föräldrar som egentligen ska vara barnens trygghet istället misshandlar dem psykiskt och fysiskt. Jag blir ledsen av att läsa men samtidigt tycker jag att det är lärorikt att få ta del av såna här historier, att personerna ska få berätta sin historia!
Att det kommer fram. Dock hade jag svårt för hur boken var skriven, det var relativt korta kapitel och det var för varje händelser, det kändes rörigt och hade svårt att greppa för det mesta.
Men som sagt, alltid lärorikt att läsa om sånt här även om det är sorgligt.



Puss & Kram

Fröken Rödlök

Gillar

Kommentarer