Bokcirkeln - Min pappa Ann-Christine


I min och @amandizan ´s bokcirkel har nu andra boken lästs.
Denna gången blev det Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg och i detta inlägget kommer du kunna läsa mina svar på frågorna vi hade till boken. Inne hos Amanda kan du läsa hennes svar.

1. Vart fick du höra talas om boken och har du hört om den innan du läste den?
Det var tack vare Amanda, den fanns med på hennes "att-läsa-lista" och vi tyckte att den kunde vara kul att ha med här, kände inte till den innan.

2. Vad kände du när du läste boken? Varför tror du att du kände just så?

Jag har haft många känslor under tiden jag läste boken. För det första att detta faktiskt är en verklighet för många. Att människor känner att de är födda med fel kön och att det faktiskt kan vara en mamma eller pappa. Hur jobbigt det måste vara för barnen men framförallt föräldern. Förmodligen kände jag så för att jag tror att det är en jobbig grej att behöva gå igenom. Sen har jag känt lite rörighet också, tycker boken har haft den röda tråden givetvis men hoppat väldigt i tiden.

3. Någonting speciellt i boken som fick dig att reagera starkt? Varför just den biten och varför tror du att du reagerade så?

Ester pratar om en tavla hon fick av sin pappa när hon var åtta år som föreställde en drottning. Tittade man mycket nära såg man att hela bilden var gjord av små hebreiska bokstäver, det var hela den bibliska berättelsen om den drottningen. Ester säger till sin pappa att det finns en krok ledig på väggen efter att hon tagit ner den bilden och att hon ville ha en tavla som rymmer hela berättelsen om sin pappa, i en enda bild. Jag började tänka på olika porträtt man tar och hänger upp på väggarna. Säger det en hel historia om en person? På ett sätt tror jag faktiskt att det gör det, framförallt om personen på bilden vart med om någonting speciellt precis så som Esters pappa har.
Det var den första grejen jag fastnade för och satt och tänkte en stund på innan jag fortsatte att läsa, vet inte riktigt varför jag fastnade här, men jag tror att en bild säger väldigt mycket faktiskt.

4. Vad minns du speciellt med just denna bok?

Att jag tyckte det var så synd om pappan. Det måste vara fruktansvärt att känna det han känner men att det är jobbigt även för familjen såklart. Barnen har rätt att känna precis som de känner även om de inte går i samma linje med pappan. Det är deras rätt, men någonstans i boken pratade Ester om att hon inte ville prata med sin pappa om att han är Ann-Christine. Förmodligen för att hon tyckte det var jobbigt och det är ju såklart rätt av henne att säga det, hon får känna så, vore konstigt annars men jag minns att jag tyckte synd om pappan där. Inte nog med att han gått med alla dessa känslor i så många år, när han väl vågar blotta sig och berätta så vill barnen inte prata om det. Måste vara riktigt jobbigt för pappan där.

5. Vad var bäst samt sämst med boken?

Det bästa är att man får följa Ester och hennes känslor om allt och det sämsta är hur boken är skriven. Jag tycker det var väldigt rörigt, tappade tidsuppfattningen emellanåt och tyckte jag tappade tråden när ett kapitel bara var en halv sida och sedan började någonting nytt.

6. Om du ska beskriva boken med en mening, vad säger du då?
En pappas kamp där han egentligen vill vara hon.

7. Minns du någon mening/stycke du vill citera och diskutera dina känslor kring?

"Jag vet inte hur det är att vara kvinna, säger pappa, jag vet bara vad det är att vara jag."

Jag fastnade ganska mycket för just denna meningen. Jag tycker att den säger ganska mycket faktiskt, för ingen vet hur det är att vara det andra könet men man vet bara hur det är att vara sig själv. Och är det att vara motsatta könet så är det att vara sig själv, även om personen inte riktigt vågar det till 100%.

8. Varför tror du att författaren valde att skriva boken?

För att berätta hur hon har haft det, få berätta sin pappas historia.
Det är en viktig bok som jag tycker många bör läsa, för som jag skrev tidigare så sker detta i många familjer och det är ingenting fel. Det är bara synd att människor känner så! Jag tror att Ester ville skriva boken för att visa att människor inte är ensamma och att det går att ta sig ut på andra sidan, att allas berättelse är fina oavsett vad de innehåller. Detta är henne och hennes familjs historia! Den ville hon berätta!

9. Kan du rekommendera boken? Varför/varför inte?

Det kan jag absolut och jag tycker det är en viktig bok att läsa.
Inte nog med att det är en biografi, en verklighetsbaserad bok som faktiskt händer så är det viktigt att ta del av andras öden och historier tycker jag. Som jag skrev i förra bokrecensionen så får man ett perspektiv till sitt egna liv och det är viktigt.
Sedan vill jag också rekommendera att se filmen som heter Min pappa Marianne som är fritt tagen från denna boken. Lena Endrè och Rolf Lassgård spelar med och det är bra att få denna historian både genom filmatisering och i bokformat tycker jag.

10. Vad ger du boken för betyg? (1-10) Vad motiverar ditt poäng?

Återigen, det är en verklighetsbaserad bok med en riktig händelse och dessa har jag riktigt svårt att poängsätta. Det är som att lägga poäng på någons liv, vems liv är mest roligt och spännande att läsa om. Det går inte riktigt när det handlar om verkliga händelser! Tyvärr.

Puss & Kram

Fröken Rödlök

Gillar

Kommentarer